Bandyskolan floppade

Albin har pratat om bandyskolan länge. Vi laddade upp med ny hjälm med galler och halsskydd. Bananer i väskan och en massa pepp (för lille bandyspelaren var nervös första gången). När vi kom dit visade det sig att de flesta barn redan kunde åka skridskor och då blev allt baklås för Albin. Jag hade inga skridskor, så jag fick inte vara med på isen men Albin fick först hjälp av en kille att åka lite. Han fick hålla i en bandyklubba och var stel som en pinne. Efter någon minut skulle de samlas och Albin hade inte kommit så långt. Killen släppte honom (enligt Albin hade han sagt att ”de var i mål”) och sen stod ledarna och pratade lite med barnen ute på isen. 

Jag stod vid sidan av och lyssnade på information till oss föräldrar. Jag såg att Albin låg på isen och tittade efter mig. Han satte sig upp och hasade sig iväg ifrån de andra medan hans ögon letade efter mig. Samtidigt åkte ledarna och barnen iväg åt ett annat håll.  Albin såg ledsen ut. Jag sket i föräldrarinformationen och gick och mötte honom. Jag kände mig så arg! Varför såg ingen honom? Varför fick han ingen hjälp? I inbjudan vi fått från VSK stod det att de gärna såg föräldrar på isen och jag förstår att det inte finns en ledare till varje barn. Men om det hade varit så viktigt skulle de ha skrivit det mer tydligt. Då hade jag kunnat gräva fram mina skridskor och varit med! De flesta barn kunde som sagt redan åka och jag fick känslan av att ledarna fokuserade på de bra, istället för att hjälpa alla att lära sig. Bandyskolan skulle ju vara skridskoskola stod det i inbjudan. Kanske har de gjort att Albin aldrig vill spela bandy nu. Kanske har de sårat ett litet barn, som istället för att våga åka skridskor, vände hem tillsammans med sin mamma. Kanske vågar Albin aldrig prova något nytt?

Albin är en rädd liten kille, som behöver stöd och pepp. Han ville så gärna, men allt blev så fel. Jag känner verkligen med honom. Jag är inget proffs på skridskor, men är det vad som krävs tänker jag åka med honom nästa gång. Jag skiter väl i om alla andra redan kan, men det gör inte Albin. Besviken är bara förnamnet. Någon kunde väl ha hjälpt honom lite och peppat honom eller såg de ingen bandypotential i honom och sket i det? Jag vill inte tro att det är så, så vi ger det väl ett nytt försök nästa vecka. Men annars lägger vi ner bandy. Vill de inte ha barn som inte kan så ska de slippa. Han är för fanken bara fem år!