Archive for the 'Bebis' Category

Flytt

En del av er vet att vi haft mycket kring oss här, som jag inte skrivit i bloggen om. Det kommer även märkas i bloggen framöver. Bloggen kommer att försvinna och återuppstå, i annan form, på annan adress. Drömhuset kommer att bli någon annans drömhus och vi ska flytta. Det är inte med sorg vi flyttar (även om vi tycker mycket om vårt hus), utan det är med tillförsikt och hopp om en ljus framtid. Lantlivet var inte riktigt vår grej. Vår sjöutsikt är fantastisk, men den är inte värd sitt pris. Just nu i livet passar det oss bättre att bo i stan, nära allt och alla, nära skola och förskola, nära skogen, nära träning, nära affär, nära jobb, nära kompisar. Vi är tacksamma att vi tycker lika om det här.

Huset har vi sålt och istället har vi köpt oss en litet radhus. Vi byter vår oändliga sluttningstomt mot en liten radhustäppa som vi förhoppningsvis kan hinna med att ta hand om och vi byter mörka vägar utan gatlampor och skolbuss mot gångvägar och barnvänligt. Det känns helt, helt rätt! Oavsett var i stan vi bor kommer vi ha nära till Mälaren. Det ska bli jättehärligt att kunna cykla till jobbet, kunna ta bussen hem nästan när som helst och att ha mycket barn i närheten. Så framöver kommer ni få följa oss på ny adress, i ett radhus anno 1972. Allt är original. Men som jag skrev, tillförsikt och hopp är ledorden. Nu vänder det nog!

Gräsänka, febrig bebis och flyttpackning. Tjohej. Ville du komma och hjälpa till, sa du?

Hoppsan

Det blev visst lite long time, no see här på bloggen. Men allt är som det ska och det är bara tid- och inspirationsbrist som gjort att bloggen fått vila.

Albin har haft höstlov och vi har fyllt dagarna med lek, bus, utevistelse (tack för det fina höstvädret!) och umgåtts med små och stora kompisar.

 091027 sandlåda
Sandlådebygge

Vi gjorde fyra tågstationer, två riddarborgar, järnväg, tunnelbana, ett slott och så lite vägar. Fast ärligt talat var det mest jag som byggde. På Albins kommando. 🙂

091027 höstVägen hem ifrån lekparken.

 

091027 sjalSjalmys

Imorse hittade jag de här två mysisarna i sängen:

091030 mysisarAllra bästa vänner

På måndag är det dags för dagis igen och jag tror att den lediga veckan har gjort gott för oss alla. Nu finns lite ny ork fram till jullovet.

Tack! (och så blev det visst en filmrecension)

Tack för alla fina kommentarer om åkpåsen! Jag blir jätteglad. 🙂 Jag skrev att jag gärna syr fler och det kommer jag få. Det har redan droppat in flera beställningar så här ska sys åkpåsar.

Stickade ihop ett par baby legs häromdagen, mest för att ha när vi bär i sjal/sele då det lätt glipar mellan byxben och tossorna.

091021 baby legs

Det kändes så tråkigt att bara sticka rakt av så jag gav dem Pippi-mönster. Superenkelt, 40 m på strumpstickor, resår, slätstickning med tre mönsterränder och så resår. Totalt ca 15 cm. Vi provkörde dem igår när vi var på Barnvagngsbion, då jag tog Axel i Ergon. Vagnen får man ju ändå inte ha med sig in, så då är ju sjal/sele utmärkt.

Och heja SF som låter oss mammor få gå på bio på dagtid och dessutom bjuder både på blöjor och kaffe i pausen! (Obs, i pausen!) Det är bra filmer som visas också. Igår såg vi Julie & Julia, en film jag hade missat att läsa om innan. Jag insåg inte förrän den var slut att den byggde på en bok om en verklig händelse. Julie Powell skrev boken, som handlar om hennes passion för mat och hur hon under ett år testar alla recept i Julia Child’s kokbok Mastering the art of  french cooking under ett år och samtidigt bloggar om det. Parallellt får man följa Julia Child under 50-talet och framåt, om hur kokboken blir hennes livsprojekt medan hon följer sin make på ambassadjobb runt om i världen. Meryl Streep är fantastisk som Julia Child, med sin passion, sitt engagemang och sin höga, gälla röst. Gå och se den!

Dopsöndag

Idag blev Axel döpt. Här hemma i all enkelhet, med bara de närmaste.

 091004 dop
Axel och prästen in action ute på verandan.

Det var perfekt på alla sätt, med tända ljus och vackra höstlöv. Lagom modernt och high tech, med psalmerna på tv-skärmen. Huvudpersonen själv var glad och nöjd hela tiden och avlossade leende på leende.

Tack till er som gjorde Axels dag så fin!

Du store

Han är snart fyra och en halv månad. Han ammar skiten ur mig. Jag orkar inte längre.

Jag gav mig in bland barnmatshyllaorna på ICA Maxi. Kände mig jättevilsen och rädd. Ska mitt barn äta något annat än mjölk? Jag tänkte vända om, ville inte, ångrade mig.

Men sen gick jag därifrån med ett paket banangröt.

Hela dagen har jag våndats, funderat, stött och blött. Den här lille killen är inte nöjd. Mjölk finns, men tydligen håller han sig inte mätt på den någon längre stund för jag gör inget annat än ammar, ammar och ammar. Vi har några extremt stressiga veckor bakom oss, vilket inte brukar vara optimalt för fetthalten i bröstmjölken. Dessutom var det likadant för Albin när han var i samma ålder. Då ville han ha mer. Men eftersom Albins mage inte var mogen för annat än mjölk så tidigt och han blev dålig, så tänkte vi ta det lite lugnare med Axel ifrån början. Jaja, banangröten kunde ju stå hemma i skafferiet i alla fall.

Men så hade vi en sån där ångestladdad amning igen. Det var inte långt till tårarna och tröttheten slog omkull mig. Då bestämde jag mig. Vi provar. Lite, bara lite och försiktigt. Jag måste få vila.

Älskade lilla, stora unge!090928 smakis

Storebror var stolt Förste matare och Axel var skitnöjd! Sempers banangröt is the shit! Han gapade och ville ha mer.

Fru Kaos

Jag känner mig som ett enda stort kaos bara. Innan vi fick två barn har jag ofta tänkt Hur svårt kan det va? och nu har jag trillat över på andra sidan.

Sena till dagis imorse. Albin skulle på skogslunk så jag kände mig stressad. Vi såg inga andra barn ute så vi tog det lugnt in i hallen, men skogslunksbarnen hade visst redan gått ut. De stod och väntade på granngården (inte Granngården) så det blev en ny stressvända att få på stövlar, kuta ut med Albin, pussa och krama och hela baletten.

Några minuer senare landar jag på Öppna förskolan med lilleman och lugnet tar över en liten stund. Lagom tills jag fikat och de sprakar till i bebisbrallan. Eftersom alla tygblöjbyxor hängde på tork hemma hade vi tagit en engångsblöja (läckande, luktande sattyg!) och jag såg hur den gula fläcken spred sig på bebisryggen. Aja, byta kläder är ju ingen fara. OM man hade haft några med sig. En kortärmad body var allt väskan kunde uppbringa och skamsen fick jag ta hem bebisen nästan naken i fleeceoverallen. Vad är man för mamma liksom? 😉 Det blev ett ganska snopet och hastigt uppbrott därifrån, men Axel märkte inget och både sov och var varm när vi kom hem. Vi hann med en blöjincident till precis när vi kom hem och jag blev återigen påmind om hur hemska pappersblöjorna är.

Men hur gör alla andra? Jag fattar inte hur de får sina barn till dagis i tid, med kläder på och helst med frukost i magen. Man ska dessutom ha en arsenal av kläder, blöjor, plånbok och regnjacka med sig. Och helst inte glömma bebisen hemma. Låsa dörren, inte säga fula ord eller köra på något på vägen. Finns det en kurs någonstans? Alzheimer light, det är jag.

Nu sover bebisen. Torr och med kläder på.

Tummetott

Och medan jag andades blev det tisdag.

Världens sötaste Axel ligger på filten och tuggar frenetiskt på sin vänstra tumme till sin mammas förtret. Ibland suger han tag i den och ser sådär vansinnigt nöjd ut. Då snabbar jag mig fram med jättenappen Allan (den enda som sitter kvar) med blandat resultat.

Jag sög på tummen. Det var ett rent helvete att sluta. Fast jag inte ville så satt den plötsligt där i munnen. Kanske var jag lite trött eller ledsen över något just då. Oavsett gjorde det ont i mig när de andra barnen på lekis retades. Jag ville ju inte, det bara blev så. Mina föräldrar försökte med allt och till sist kom vi överens om att jag skulle få något jag önskade om jag slutade med tummen. Jag var nog 6-7 år då och det jag önskade mig allra helst var en sminkdocka. Ni vet ett sånt där löst huvud med hår som man kunde sminka och kamma håret på. Vi åkte tillsammans ner på stan, mamma och jag, och köpte den. Jag fick en dyr deluxe-modell som till och med (makabert nog) gick att byta ögonfärg på. Man petade helt sonika ut ögonen och satte dit nya.

Jag höll mitt löfte och slutade suga på tummen. Jag minns inte ens att det var svårt då, men jag var ju så stor och ville ju sluta. Sminkdockan däremot, blev stående där hemma. Jag lekte med den ett par gånger, men det var allt. Mamma sa att den var värd sina pengar ändå. Jag förstår vad hon menade, jag skulle lätt betala en tusenlapp om man fick en garanti för att tumsugandet var över. Men så lätt är det ju inte, jag var ju stor då. Så vi kämpar på med jättenapparna så länge, så får vi se hur det slutar. Dessutom är jag osäker på hurvida Axel önskar sig en sminkdocka…


Arkiv