Archive for the 'Jobb' Category

En sån där dag

Idag var en sån där dag då jag inte borde ha klivit ur sängen. En rad av händelser gjorde att redan när jag kom till jobbet hade jag huvudvärk och kände mig både ledsen och otroligt trött. Det är lätt att glömma att min kropp kanske inte orkar som vanligt längre och man kör på i samma tempo som vanligt.

Det eskalerade när min kollega upptäckte fläckar bak på mina kläder. Byxorna och blusen var brunfläckig av något som inte luktade hallon! Jag stod på en trång toalett och skrubbade mina kläder innan jag gick tillbaka till min plats för att upptäcka en brun fläck på min stol. Inget på någon väska, inget på jackan eller i bilen. Så vart den kom ifrån är fortfarande ett mysterium. Det gjorde inte min dåliga start på dagen bättre direkt och jag kände mig obstinat, svårtflörtad och disträ därefter.

Jag hade ju mitt scrapuppdrag idag (tack för att något kunde lyfta mig lite i alla fall) och jag tog mig till tidningen kl 14 för att prata, visa och scrappa till deras bröllopsbilaga som kommer ut 14/2. Det gick jättebra och var otroligt roligt. Fotografen var duktig och det kändes så kul att mina layouter blev fotade i en riktig studio. Så skulle man ha det hemma! 🙂 Efteråt var jag helt slut och åkte hem, slängde kläderna i tvätt, tog en dusch och la mig på soffan framför brasan.

Jag har nära till gråten ofta nu och känner mig så orkeslös. Borde jag gå ner i arbetstid? Tyvärr är jag ensam i mitt projket på min avdelning så jag är rädd att mindre tid på jobbet skulle göra att den tid jag är där blir ännu mer stressig. Mest tror jag att det är jobbigt för att jag känner mig omotiverad och trött. Jag tycker inte det känns kul att jobba, men jag trivs på mitt jobb. Svårt att förklara!

Imorgon kanske jag orkar scanna den layout jag satte ihop på ljusbordet idag, men nu måste jag sova. Huvudvärken som kom imorse håller fortfarande i sig och imorgon är jag ensam ansvarig för familjelogistiken, så det är bäst att ta vara på natten.

Trött, tröttare, Elin

Efter två riktiga skitnätter känner jag mig som en urvriden trasa. Och det är bara måndag. Hur lång kommer den här veckan kännas egentligen? När det väl är tyst och lugnt så jag  borde kunna somna så är det en liten inne i magen som tycker det passar med ett danspass.

Nu ska jag packa lite scrapgrejer och så min vattengympaväska, för imorn är det tisdag. Jobb, hopp i poolen och scrapträff. Jag ska scrappa på uppdrag på onsdag, till ett litet speciellt projekt som jag berättar mer om efteråt. Det ska bli roligt, men otroligt annorlunda och utmanande så jag är lite nervös. Men det kräver i alla fall en hel del förberedelser, så det får jag använda morgondagens scrapträff till. Skojigt att få träffa alla glada scrappare (och mina gamla kursdeltagare) igen!

Undrar om det finns något ännu tröttare ord än tröttast?

Förresten. Våren. Är det någon som kan slänga hit den? Jag längtar.

Hemifrån

10 layouter hittills i januari… jag tror det är mer än på länge. Min scraplust har återfunnit sig! Jag tror helt klart att lusten och kreativiteten speglar hur man mår och just nu mår jag himla bra.

Nu skulle jag ha åkt hemåt, eller förbi dagis kanske, för att hämta A om det hade varit som vanligt. Men nu är det inte som vanligt och vi är redan hemma. Så här kommer layouten:

jag-vill-bli-som-du-pappa

Jag bara älskar det här fotot. Pappa i amerikansk fotbollskläder är Albins största idol. Den stora amerikanska fotbollen är faktiskt ett papper som jag köpte i USA för flera år sen (ärligt talat var det M som valde det!) och nu klippte jag bara ut fotbollen och monterade på ett Bazill istället, för färgen på fotbollsbakgrunden blev inte bra ihop med resten. Jag ville helt klart få fokus på fotot den här gången och tycker jag har lyckats ganska bra.

Jag har en snäll chef som låter mig jobba lite hemifrån nu när dagis inte vill ha Albin där. Det har sina fördelar. Man kan köra igång en tvättmaskin på ”fikarasten” och man hinner läsa morgontidningen till frukost. Albin sköter sig helt själv så att stöka undan lite jobb i lugn och ro är inga problem.

Sen årskrönika för 2008

Jag försökte sammanfatta 2008, men det var rätt svårt. Det fanns några stora fokus:

IVF
Det var nog det enskilt största under året. Att vi var tvungna att göra ivf-resan för att få ett syskon till Albin. Det har varit många jobbiga dagar, men nu ser vi fram emot att få träffa det lilla liv som sprattlar inne i min mage! Jag har funnit så många fina vänner under våra år i fertilitetsvärlden och jag hoppas att de som ännu inte nåt sitt mål alldeles snart gör det.

Glädje och sorg
Året började i oro och sorg, över det barn vi aldrig fick. Jag var sjukskriven i ett par veckor i samband med UL-et som konstaterade att fostret inte levde och skrapningen som följde. Vår fina båt blev totalförstörd efter att en klåpare fällt ett träd över henne. Försäkringen hjälpte inte ett skit och vi kände oss otroligt förnedrade och ledsna.

Jobbet
Jag var ny på jobbet. Ville inte strula. Men jag hade hamnat i en ohållbar situation och kunde inget annat än gråta ut hos chefen. Det visade sig helt rätt, men det hade jag ju ingen aning om under de ångestfyllda veckorna innan. Efter missfallet fick jag byta uppdrag och det blev ett stort steg framåt för mig. Några nytt, roligt och enormt med ansvar. Kul och utvecklande!

Träningen
Jag tränade på väldigt bra och lyckades med mina mål, att springa Vårruset och Tjejmilen. Nästa år tror jag träningen kommer att ligga på en lägre nivå. Må-bra-fokus och så klart att hitta tillbaka till min vanliga vikt efter graviditeten. Om en vecka börjar jag på vattengympa för gravida vilket ska bli kanonskönt!

Huset
Vi upplevde vår första vår i huset, lärde oss om trädgård och fixade. Grävde upp två stora rötter, anlade en stenläggning vid poolen och Mats byggde ett pumphus till poolpumpen. Inomhus målade vi om vardagsrummet och precis innan året tog slut blev vi färdiga med hallen. Vi har kämpat på med vår gäststuga också, där vi byggt klart gästrum och förråd.

Familjen
Albin har trivts bra på dagis, där han efter sommaren började på Storbarn. Han har utvecklats till en stor kille som älskar att pyssla (till mammas glädje!) och har börjat stava ord. Han är mycket fascinerad av ord och bokstäver och vill läsa och har hajat grejen med att ljuda. Det blir inte alltid rätt, men han vill och snart knäcker han koden.
Under sommaren blev vi båtägare igen. Vi hade råd med en liten plastbåt, som tog oss ut några gånger på Mälaren och vi ser redan fram emot nästa sommar när vi hinner åka mer med den. I år får båten stå på tomten under vintern, vi tar inga risker att bli offer för trädfällare eller andra båtmarodörer igen!

Pyssel
Min tid och ork för pyssel har varierat mycket under året, troligen ikapp med hur jag mått. Den som inte gått igenom hormonstimulering har ingen aning om hur man blir eller mår. Det påverkar så otroligt mycket i hela ens vardagsliv och vid sidan om det ska man kämpa med alla längtanskänslor, negativa provsvar och undersökningar. Det är inte helt lätt. Det här året hoppas jag att det får vända för vår del, vilket skulle få hela familjen att må bättre. (hrm, känns som om jag skrivit det där förr…) När jag mår bra är jag inspirerad och pysslar på som bara den. Jag vill massor, sy, sticka och scrappa. Jag skulle gärna vilja bli DT hos något roligt företag, men hittills har jag inte fått napp på någon ansökan jag skickat in. Jag tror det skulle bli en bra utmaning för mig det kommande året. Just nu brinner jag av lust!

Up’n runnin’

Oh yes. Tack härliga helpdesk-? (minns inte namnet, men Nadja eller Svetlana är heta tips)! Nu kan jag jobba på allvar hemifrån. Kommer åt rubbet, men det krävdes lite trixande. 12 min och 35 sekunder måste vara rekord i att lösa ett sånt här problem. Helpdesken brukar ofta inte ge så mycket help, mest ett svettigt öra när man inte har hands free.

Sotarn var här, klättrade, borstade och dammsög faktiskt lite. Riktigt trevlig typ. Tyckte jag kände igen honom. När vi satt och gick igenom allt vid köksbordet efteråt frågade han vem jag var gift med. Jodå, det är mellanbrodern, han som spelar amerikansk fotboll. Ja, men då har ju jag köpt lägenhet av er! Stan är alldeles för liten…

Skorstenen var fin tyckte han. Jag tycker min son är fin. Och min katt och min man.


Arkiv