Archive for the 'Barnsligt' Category

Flytt

En del av er vet att vi haft mycket kring oss här, som jag inte skrivit i bloggen om. Det kommer även märkas i bloggen framöver. Bloggen kommer att försvinna och återuppstå, i annan form, på annan adress. Drömhuset kommer att bli någon annans drömhus och vi ska flytta. Det är inte med sorg vi flyttar (även om vi tycker mycket om vårt hus), utan det är med tillförsikt och hopp om en ljus framtid. Lantlivet var inte riktigt vår grej. Vår sjöutsikt är fantastisk, men den är inte värd sitt pris. Just nu i livet passar det oss bättre att bo i stan, nära allt och alla, nära skola och förskola, nära skogen, nära träning, nära affär, nära jobb, nära kompisar. Vi är tacksamma att vi tycker lika om det här.

Huset har vi sålt och istället har vi köpt oss en litet radhus. Vi byter vår oändliga sluttningstomt mot en liten radhustäppa som vi förhoppningsvis kan hinna med att ta hand om och vi byter mörka vägar utan gatlampor och skolbuss mot gångvägar och barnvänligt. Det känns helt, helt rätt! Oavsett var i stan vi bor kommer vi ha nära till Mälaren. Det ska bli jättehärligt att kunna cykla till jobbet, kunna ta bussen hem nästan när som helst och att ha mycket barn i närheten. Så framöver kommer ni få följa oss på ny adress, i ett radhus anno 1972. Allt är original. Men som jag skrev, tillförsikt och hopp är ledorden. Nu vänder det nog!

Gräsänka, febrig bebis och flyttpackning. Tjohej. Ville du komma och hjälpa till, sa du?

Annonser

Bandyskolan floppade

Albin har pratat om bandyskolan länge. Vi laddade upp med ny hjälm med galler och halsskydd. Bananer i väskan och en massa pepp (för lille bandyspelaren var nervös första gången). När vi kom dit visade det sig att de flesta barn redan kunde åka skridskor och då blev allt baklås för Albin. Jag hade inga skridskor, så jag fick inte vara med på isen men Albin fick först hjälp av en kille att åka lite. Han fick hålla i en bandyklubba och var stel som en pinne. Efter någon minut skulle de samlas och Albin hade inte kommit så långt. Killen släppte honom (enligt Albin hade han sagt att ”de var i mål”) och sen stod ledarna och pratade lite med barnen ute på isen. 

Jag stod vid sidan av och lyssnade på information till oss föräldrar. Jag såg att Albin låg på isen och tittade efter mig. Han satte sig upp och hasade sig iväg ifrån de andra medan hans ögon letade efter mig. Samtidigt åkte ledarna och barnen iväg åt ett annat håll.  Albin såg ledsen ut. Jag sket i föräldrarinformationen och gick och mötte honom. Jag kände mig så arg! Varför såg ingen honom? Varför fick han ingen hjälp? I inbjudan vi fått från VSK stod det att de gärna såg föräldrar på isen och jag förstår att det inte finns en ledare till varje barn. Men om det hade varit så viktigt skulle de ha skrivit det mer tydligt. Då hade jag kunnat gräva fram mina skridskor och varit med! De flesta barn kunde som sagt redan åka och jag fick känslan av att ledarna fokuserade på de bra, istället för att hjälpa alla att lära sig. Bandyskolan skulle ju vara skridskoskola stod det i inbjudan. Kanske har de gjort att Albin aldrig vill spela bandy nu. Kanske har de sårat ett litet barn, som istället för att våga åka skridskor, vände hem tillsammans med sin mamma. Kanske vågar Albin aldrig prova något nytt?

Albin är en rädd liten kille, som behöver stöd och pepp. Han ville så gärna, men allt blev så fel. Jag känner verkligen med honom. Jag är inget proffs på skridskor, men är det vad som krävs tänker jag åka med honom nästa gång. Jag skiter väl i om alla andra redan kan, men det gör inte Albin. Besviken är bara förnamnet. Någon kunde väl ha hjälpt honom lite och peppat honom eller såg de ingen bandypotential i honom och sket i det? Jag vill inte tro att det är så, så vi ger det väl ett nytt försök nästa vecka. Men annars lägger vi ner bandy. Vill de inte ha barn som inte kan så ska de slippa. Han är för fanken bara fem år!

Hoppsan

Det blev visst lite long time, no see här på bloggen. Men allt är som det ska och det är bara tid- och inspirationsbrist som gjort att bloggen fått vila.

Albin har haft höstlov och vi har fyllt dagarna med lek, bus, utevistelse (tack för det fina höstvädret!) och umgåtts med små och stora kompisar.

 091027 sandlåda
Sandlådebygge

Vi gjorde fyra tågstationer, två riddarborgar, järnväg, tunnelbana, ett slott och så lite vägar. Fast ärligt talat var det mest jag som byggde. På Albins kommando. 🙂

091027 höstVägen hem ifrån lekparken.

 

091027 sjalSjalmys

Imorse hittade jag de här två mysisarna i sängen:

091030 mysisarAllra bästa vänner

På måndag är det dags för dagis igen och jag tror att den lediga veckan har gjort gott för oss alla. Nu finns lite ny ork fram till jullovet.

Santa Allmighty

Albin har börjat prata om Tomen och önskelistor. Han tror verkligen på Tomten. Att Tomten kan ordna allt. Det är underbart att få uppleva den där känslan igen, känslan av att Tomten snart kommer med allt man vill ha. Jag ler åt hans drömmar och fantasier just nu, men innerst inne är jag lite rädd. Jag vet inte alls hur jag ska kunna uppfylla hans drömmar. Han sa det själv alldeles nyss ”Tomten kan ju fixa allt” och nu sitter jag och funderar på hur sjutton vi ska fixa det här. Det är ingen dålig lista han har… Agentprylar, hojkie-tojkie, trollerilåda och ”en sån här” (Albin håller tummen mot örat och pekfingret mot munnen och menar ett head set). Det är superhjältar och magi som råder här hemma. Önskar att det var jag som hade den där trollerilådan just nu.

Fru Kaos

Jag känner mig som ett enda stort kaos bara. Innan vi fick två barn har jag ofta tänkt Hur svårt kan det va? och nu har jag trillat över på andra sidan.

Sena till dagis imorse. Albin skulle på skogslunk så jag kände mig stressad. Vi såg inga andra barn ute så vi tog det lugnt in i hallen, men skogslunksbarnen hade visst redan gått ut. De stod och väntade på granngården (inte Granngården) så det blev en ny stressvända att få på stövlar, kuta ut med Albin, pussa och krama och hela baletten.

Några minuer senare landar jag på Öppna förskolan med lilleman och lugnet tar över en liten stund. Lagom tills jag fikat och de sprakar till i bebisbrallan. Eftersom alla tygblöjbyxor hängde på tork hemma hade vi tagit en engångsblöja (läckande, luktande sattyg!) och jag såg hur den gula fläcken spred sig på bebisryggen. Aja, byta kläder är ju ingen fara. OM man hade haft några med sig. En kortärmad body var allt väskan kunde uppbringa och skamsen fick jag ta hem bebisen nästan naken i fleeceoverallen. Vad är man för mamma liksom? 😉 Det blev ett ganska snopet och hastigt uppbrott därifrån, men Axel märkte inget och både sov och var varm när vi kom hem. Vi hann med en blöjincident till precis när vi kom hem och jag blev återigen påmind om hur hemska pappersblöjorna är.

Men hur gör alla andra? Jag fattar inte hur de får sina barn till dagis i tid, med kläder på och helst med frukost i magen. Man ska dessutom ha en arsenal av kläder, blöjor, plånbok och regnjacka med sig. Och helst inte glömma bebisen hemma. Låsa dörren, inte säga fula ord eller köra på något på vägen. Finns det en kurs någonstans? Alzheimer light, det är jag.

Nu sover bebisen. Torr och med kläder på.

Våra dagar

Just nu händer massor här hemma. Det skruvas, borras, spacklas och fixas lite överallt. Inomhus håller jag på att organisera allrummet som ju blev färdigt redan i påskas.

Axel växer så det knakar, han är 3,5 månad nu. Han är en aktiv liten kille som ofta vill mer än han klarar, så det händer att han blir lite frustrerad då och då. Men det gör också att han är envis och lär sig mycket nytt hela tiden. Han har just börjat aktivt gripa efter leksaker och känner gärna på ansikten om man är nära honom. Nu får man börja passa glasögonen! Häromdagen vände han från rygg till mage för första gången, vilket han har övat på länge nu. Det är ungefär en månad tidigare än Albin gjorde detsamma. Från mage till rygg har han vänt sig länge, första gången han gjorde det var han bara tio dagar så det är en fysisk och pigg bebis vi har. Stor skillnad från Albin där. Han var jämt så nöjd med att ligga någonstans och behövde inte lära sig rulla/krypa/gå osv.

Axel gillar däremot inte att ligga ner någon längre stund. Helst vill han vara uppe, så jag hoppas att det inte dröjer allt för länge innan han sitter. Men med det här tempot så kommer det nog snart. Idag hittade han sin favoritleksak, en trägrej med små pinglor på som han höll hårt i länge. Jag tycker att det känns lite tidigt att byta till sittdel på vagnen, men jag tror nog snart att vi måste. Tyvärr kommer han nog inte sitta så bra i den på ett tag ändå, den är lite stor.

Imorn börjar Albins simskola igen. Det ska bli spännande att sitta på kanten nu och jag kommer syna simlärarna uti fingerspetsarna, hehe! Det blir nog ett helt projekt att ta med båda barnen till badhuset, duscha Albin och hålla mig och Axel torra… 😉

Kärlek

DSC04832 - Kopia

Kolla in de här godingarna. Och de är mina!! *älskar*


Arkiv