Archive for the 'Ordbajseri' Category

Flytt

En del av er vet att vi haft mycket kring oss här, som jag inte skrivit i bloggen om. Det kommer även märkas i bloggen framöver. Bloggen kommer att försvinna och återuppstå, i annan form, på annan adress. Drömhuset kommer att bli någon annans drömhus och vi ska flytta. Det är inte med sorg vi flyttar (även om vi tycker mycket om vårt hus), utan det är med tillförsikt och hopp om en ljus framtid. Lantlivet var inte riktigt vår grej. Vår sjöutsikt är fantastisk, men den är inte värd sitt pris. Just nu i livet passar det oss bättre att bo i stan, nära allt och alla, nära skola och förskola, nära skogen, nära träning, nära affär, nära jobb, nära kompisar. Vi är tacksamma att vi tycker lika om det här.

Huset har vi sålt och istället har vi köpt oss en litet radhus. Vi byter vår oändliga sluttningstomt mot en liten radhustäppa som vi förhoppningsvis kan hinna med att ta hand om och vi byter mörka vägar utan gatlampor och skolbuss mot gångvägar och barnvänligt. Det känns helt, helt rätt! Oavsett var i stan vi bor kommer vi ha nära till Mälaren. Det ska bli jättehärligt att kunna cykla till jobbet, kunna ta bussen hem nästan när som helst och att ha mycket barn i närheten. Så framöver kommer ni få följa oss på ny adress, i ett radhus anno 1972. Allt är original. Men som jag skrev, tillförsikt och hopp är ledorden. Nu vänder det nog!

Gräsänka, febrig bebis och flyttpackning. Tjohej. Ville du komma och hjälpa till, sa du?

Annonser

Tack! (och så blev det visst en filmrecension)

Tack för alla fina kommentarer om åkpåsen! Jag blir jätteglad. 🙂 Jag skrev att jag gärna syr fler och det kommer jag få. Det har redan droppat in flera beställningar så här ska sys åkpåsar.

Stickade ihop ett par baby legs häromdagen, mest för att ha när vi bär i sjal/sele då det lätt glipar mellan byxben och tossorna.

091021 baby legs

Det kändes så tråkigt att bara sticka rakt av så jag gav dem Pippi-mönster. Superenkelt, 40 m på strumpstickor, resår, slätstickning med tre mönsterränder och så resår. Totalt ca 15 cm. Vi provkörde dem igår när vi var på Barnvagngsbion, då jag tog Axel i Ergon. Vagnen får man ju ändå inte ha med sig in, så då är ju sjal/sele utmärkt.

Och heja SF som låter oss mammor få gå på bio på dagtid och dessutom bjuder både på blöjor och kaffe i pausen! (Obs, i pausen!) Det är bra filmer som visas också. Igår såg vi Julie & Julia, en film jag hade missat att läsa om innan. Jag insåg inte förrän den var slut att den byggde på en bok om en verklig händelse. Julie Powell skrev boken, som handlar om hennes passion för mat och hur hon under ett år testar alla recept i Julia Child’s kokbok Mastering the art of  french cooking under ett år och samtidigt bloggar om det. Parallellt får man följa Julia Child under 50-talet och framåt, om hur kokboken blir hennes livsprojekt medan hon följer sin make på ambassadjobb runt om i världen. Meryl Streep är fantastisk som Julia Child, med sin passion, sitt engagemang och sin höga, gälla röst. Gå och se den!

Oh, there it is

untitled

Får jag presentera nya kattleksaken?

Rocky ♥ scrapbooking 🙂 

Han sitter på skrivbordet och petar det orange skärbladet fram och tillbaka i skenan, hihi. Jag ska anlita honom när jag har mycket att skära.

Tummetott

Och medan jag andades blev det tisdag.

Världens sötaste Axel ligger på filten och tuggar frenetiskt på sin vänstra tumme till sin mammas förtret. Ibland suger han tag i den och ser sådär vansinnigt nöjd ut. Då snabbar jag mig fram med jättenappen Allan (den enda som sitter kvar) med blandat resultat.

Jag sög på tummen. Det var ett rent helvete att sluta. Fast jag inte ville så satt den plötsligt där i munnen. Kanske var jag lite trött eller ledsen över något just då. Oavsett gjorde det ont i mig när de andra barnen på lekis retades. Jag ville ju inte, det bara blev så. Mina föräldrar försökte med allt och till sist kom vi överens om att jag skulle få något jag önskade om jag slutade med tummen. Jag var nog 6-7 år då och det jag önskade mig allra helst var en sminkdocka. Ni vet ett sånt där löst huvud med hår som man kunde sminka och kamma håret på. Vi åkte tillsammans ner på stan, mamma och jag, och köpte den. Jag fick en dyr deluxe-modell som till och med (makabert nog) gick att byta ögonfärg på. Man petade helt sonika ut ögonen och satte dit nya.

Jag höll mitt löfte och slutade suga på tummen. Jag minns inte ens att det var svårt då, men jag var ju så stor och ville ju sluta. Sminkdockan däremot, blev stående där hemma. Jag lekte med den ett par gånger, men det var allt. Mamma sa att den var värd sina pengar ändå. Jag förstår vad hon menade, jag skulle lätt betala en tusenlapp om man fick en garanti för att tumsugandet var över. Men så lätt är det ju inte, jag var ju stor då. Så vi kämpar på med jättenapparna så länge, så får vi se hur det slutar. Dessutom är jag osäker på hurvida Axel önskar sig en sminkdocka…

Det roligaste jag har sett på länge

Rekordbyrån

Alltså. Det måste vara något slags rekord i alla fall. Andra dagen på dagis och hur tjockt snor som helst i Albins näsa. Och vi bad inte ens om en lång ledighet utan barnbaciller. Antagligen har han sämre bacillförsvar än dem som varit kortare tid hemma. Men nu är det alltså så, en rejält snorig näsa här hemma. Kanske rekord på snor också?


Arkiv