Fru Kaos

Jag känner mig som ett enda stort kaos bara. Innan vi fick två barn har jag ofta tänkt Hur svårt kan det va? och nu har jag trillat över på andra sidan.

Sena till dagis imorse. Albin skulle på skogslunk så jag kände mig stressad. Vi såg inga andra barn ute så vi tog det lugnt in i hallen, men skogslunksbarnen hade visst redan gått ut. De stod och väntade på granngården (inte Granngården) så det blev en ny stressvända att få på stövlar, kuta ut med Albin, pussa och krama och hela baletten.

Några minuer senare landar jag på Öppna förskolan med lilleman och lugnet tar över en liten stund. Lagom tills jag fikat och de sprakar till i bebisbrallan. Eftersom alla tygblöjbyxor hängde på tork hemma hade vi tagit en engångsblöja (läckande, luktande sattyg!) och jag såg hur den gula fläcken spred sig på bebisryggen. Aja, byta kläder är ju ingen fara. OM man hade haft några med sig. En kortärmad body var allt väskan kunde uppbringa och skamsen fick jag ta hem bebisen nästan naken i fleeceoverallen. Vad är man för mamma liksom? 😉 Det blev ett ganska snopet och hastigt uppbrott därifrån, men Axel märkte inget och både sov och var varm när vi kom hem. Vi hann med en blöjincident till precis när vi kom hem och jag blev återigen påmind om hur hemska pappersblöjorna är.

Men hur gör alla andra? Jag fattar inte hur de får sina barn till dagis i tid, med kläder på och helst med frukost i magen. Man ska dessutom ha en arsenal av kläder, blöjor, plånbok och regnjacka med sig. Och helst inte glömma bebisen hemma. Låsa dörren, inte säga fula ord eller köra på något på vägen. Finns det en kurs någonstans? Alzheimer light, det är jag.

Nu sover bebisen. Torr och med kläder på.

Annonser

5 Responses to “Fru Kaos”


  1. 1 Majjen 22 september, 2009 kl. 1:41 e m

    Välkommen till tvåbarnsmammaklubben!!! Ibland flyter allt på som det ska och ibland tjorvar det i hop sig, det är inte mer än så!

    Ibland tänker jag; om jag slapp städning, tvätt, matlagning och diskning så borde jag fixa det andra. Men jag tror inte det är så enkelt.

    Jag glömmer också massor, hela tiden känns det som, men som sagt vissa dagar går bättre än de andra. Tror inte att man kan göra så mycket mer än att man gör saker och ting färdigt istället för att rusa till nästa sak. Att vara strukturerad och stoppa ner extrakläder i skötväskan när man vet att man tagit de sista. Men jag vet ju att när man kommer hem så är ju minnet bortblåst igen och att det inte finns något i skötväskan är något som är helt bort ur minnet, tills man står där igen och rotar…..

  2. 2 Helena 22 september, 2009 kl. 6:27 e m

    Haha klockrent, särskilt kommentaren, hur svårt kan det va!?!?!? Men nu fattar man ju, det kan vara jäkligt svårt, tydligen… Jag glömmer också massor, jämt, men är en jäkel på att improvisera 🙂 Har ju aldrig testat tygblöjor, men Hanna hade alltid bajs på ryggen i Axels ålder… ibland fortfarande….
    Mitt enda tips är väl det som mamma alltid tjatade om i min ungdom… eller det gör hon fortfarande, men på ett finare sätt 😉 Packa allt kvällen innan förbered så mycket det bara går så man iaf slipper tänka på morgnarna, bara äta, klä, ta väskan och åka, ladda med lite blöjor och våtservetter i bilen, Vi kommer sällan i tid till dagis trots att jag försöker sikta på att åka en halvtimme innan vi borde, eller i alla fall alltid ligga en halvtimme före hemma då har man en bra felmarginal 🙂
    När Hanna var i Axels ålder fick jag rysningar av bara tanken på att även hon skulle få i sig frukost sen, och att vi faktiskt kommer få viktiga tider att passa, som nu när hon går på dagis också och jag i skolan, men det löser sig 🙂
    Kram till er 🙂

  3. 3 Karin J 22 september, 2009 kl. 9:20 e m

    Hur gör alla andra? Vi kommer inte i tid till dagis, vi måste åka tillbaka en extravända och hämta gummistövlar och vantar och fan och hans moster. Sedan glömmer vi att titta på alla uppsatta lappar och glömmer att ta med lappar hem och om vi mot förmodan kommer ihåg det så glömmer vi att lämna in dem igen ifyllda. Vi kommer försent till hämtningen och har glömt att tina köttfärsen så det blir improviserad skitmiddag.
    Ungefär så 😉
    När jag är stressad blir jag på dåligt humör om vi är fler än två personer i huset, oavsett vilka det är.
    Kram, K

  4. 4 Milla 25 september, 2009 kl. 9:31 f m

    Jag fnissar igenkännande! Du skriver en hel drös sanningar här. Och jag kan inte påstå att det blir så mycket enklare med åren heller… Syskonkärlek resulterar i en hel del tjafsande här hemma… även på mornar. Men på något sätt så lyckas man ändå få iväg båda till rätt ställe, i rätt tid och förhoppningsvis med rätt packning eller läxbok 😉 Oftast 😀 Jag säger bara 1 sak… Jag skulle aldrig klara det utan almanacka och planering 😉
    Kram!

  5. 5 Lisbet 26 september, 2009 kl. 5:58 e m

    Nu har jag tagit mig tid att surfa runt genom ”min bloggrunda” – sida. Roligt att du är med på sidan. Många har frågat efter en blinkie så de kan länka tillbaka som tack för att de får vara med. Nu finns det en blinkie att hämta hem på; http://minbloggrunda.blogspot.com/


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Arkiv


%d bloggare gillar detta: