Kalaspresenter

Albin har inte hunnit med så många kalas än, men på de vi har varit på så har jag varje gång förundrats över en sak. Presenterna! Alla verkar köpa jättedyra presenter och senast idag fick flickan som fyllde tre år flera Barbiedockor och annat dyrt. Albin gav bort en CD med Astrid Lindgren-sagor för 59 kr. Visst, summan är inte så viktig. Men för mig känns det främmande att köpa kalaspresenter för flera hundra kronor till dagiskompisar som man aldrig träffar privat annars. Nu vet jag inte vad en Barbiedocka kostar, men jag minns att när jag var liten och hade kalas blev jag jätteglad för brevpapper, suddigum som luktade gott och andra små saker. Barbiedockor fick jag två stycken under min barndom (nej, förresten. En Barbie och en Sindy minsann) och dem hade jag önskat mig och tjatat om länge. Jag tycker inte att man ska lära små barn att konsumera grejer för massor av pengar. Det kommer de att hinna lära sig ändå. Jag vill att mina barn (för nån gång ska jag banne mig ha flera) ska veta värdet av sina saker. Att de ska bli glada för allt de får, oavsett vad det kostar. Som det känns nu är kalaspresenterna någon slags statussymbol och alla verkar följa med i strömmen. Utom jag. Men så är jag väl lite udda kanske? Flickan blev ju jätteglad för CD-skivan hon fick och hennes mamma sa att det var en jättebra present. Men trots det tyckte jag det var lite skämmigt att vi inte kunde matcha de andra presenterna. Eller nä, jag tyckte det var helt rätt. Jag kände mig stolt. Men jag hoppas inte att Albin kommer att lida när han blir äldre, för att han har en morsa som vägrar rucka på principer. Han var jätteglad för en påse i fiskdammen. Det hade kunnat vara bara påsen, att fiska fiskdamm för andra gången i livet var hur stort som helst. Att han inte fick godis i sin påse, som de andra barnen fick, det märkte han inte ens. Jo, han såg att födelsedagsflickan åt på en klubba, men då sa han ”vilken tur att jag inte fick en sån i min påse, jag tycker inte om klubbor”.

Hur tänker ni andra som har barn? Hur mycket får kalaspresenterna kosta? Och vad är viktigast, att ge bort något meningsfullt eller att bara ge vad som helst? Eller kanske att bara ha kalas och vara med sina kompisar?

Är jag värsta prettot som tänker bjuda på hembakat när Albin fyller år, som vägrar köpa marsipantårta med fototryck på och som inte tänker ge godis i något barns fiskdammspåse? Nä, jag är stolt för att jag vågar stå för vad jag tycker och för att jag vågar vara mig själv. Precis som jag vill att Albin ska vara.

Annonser

5 Responses to “Kalaspresenter”


  1. 1 Lisa 24 februari, 2008 kl. 10:27 e m

    Hej vännen!

    Nu har ju vi bara hunnit med 1-årskalas hittills 🙂 men morsorna här gjorde så att vi bestämde en summa som presenterna max skulle kosta, 50-60 kr. Det var en mamma som berättade att de alltid brukade spika ”presentsumman” på 1:a föräldramötet som hölls på dagis och i skolan varje år, det tycker jag var en bra idé. Helt meningslöst med för dyra presenter… Det roliga är väl att få ge bort något till den som fyller år?

    Hembakat är riktigt lyxigt! Men i brist på tid och ork kan köpta marsipantårtor bli alternativet här ibland…

    Hoppas ni får en bra vecka!

    Kram!
    Lisa

  2. 2 Marie med AOA 24 februari, 2008 kl. 10:57 e m

    Hej!
    Jag har ju hunnit avverka ett massa antal kalas i mina dar med 3 barn. 16 stycken närmare bestämt, 17 snart. 😀 Vi ger alltid bort för 60-100:- till barnens kompisar. Det tycker jag är lagom. Magnus bryr sig inte, det är alltid jag som handlar. 😉

    Jag håller HELT med att det är bättre att ge bort något som värmer själen än kyler plånboken, bara för syns skull! Min Oliver t.ex skulle bli tusen gånger gladare för än målarbok för ca 40 spänn än ett stort slott för fyrahundra! Barn är nog oftast smartare än vi vuxna tror jag.

    Jag har haft marsipantårta med bilder på några gånger. MEN under bilden är ALLT hembakat. 😉 Vi bakar alltid två tårtor, en med någon bild och en annan ”kul”, t.ex clown, tåg etc etc. Det är min avdelning (det också), jag ÄLSKAr att baka, speciellt tårtor. Gästerna är alltid nyfikna på våra tårtor för de brukar vara så annorlunda. 🙂

    Här köper de flesta för 40-120:- skulle jag tippa på. Själv håller jag mig som sagt var inom 60-100 kronorsramen. Visst är det häftigt att fiska fiskedamm! Bara själva grejen är ju jättekul! Alicia har aldrig gjort det, hon vågar inte. Kanske för att det har varit på julmarknader bara än så länge, hon har inte haft barnkalas än (våra barn har sitt första barnkalas när de fyller 5 år). 🙂 Oliver är 5 år fyllda och har gjort det en gång på sitt 5-årskalas och en gång på en julmarknad. Alexander har gjort det massor av gånger, men han är ju äldre med. 🙂

    Oj, vad långt det blev! Men det är ett intressant ämne du tar upp. Som jag helt håller med dig i.

  3. 3 Bridz 25 februari, 2008 kl. 1:57 e m

    När Lillkatten har varit på kalas har jag köpt ganska dyra presenter. Men det har ju varit presenter till våra vänners barn och jag har köpt fina kläder.

    När han blir lite äldre och går på dagiskompisarnas kalas hade jag inte en tanke på att man skulle köpa dyra presenter, det låter ju helt galet. Jag har inte råd.

    Vad det gäller hembakat vs färdigköpt så kan jag mycket väl tänka mig att vi inte bakar själva av ren självbevarelsedrift. Allt som kan vara tidssparande och minska på stressen är bra, och att köpa färdigt går snabbare än att baka själv. Även om vi brukar tycka att det är roligt att baka, bara det inte är ett måste.

  4. 4 applecore72 25 februari, 2008 kl. 2:03 e m

    Vi har en gräns på 75 kr (ungefär) till kompisarna. Jag tycker det räcker.

    Jag gillar också att fixa tårta själv – även om jag inte är så ambitiös att jag alltid bakar bottnarna själv. Det är jättekul att fixa tårtor i olika former tycker jag! Senast blev det en ”prinsesspiratdödskalletårta” (bild finns upplagd i bloggen har jag för mig).

  5. 5 Karin 26 februari, 2008 kl. 10:23 e m

    Var och en gör ju som den vill… Jag köper inte dyra presenter till barn vi knappt känner. Däremot skulle jag lätt lägga godis i fiskdammspåsarna. Godis i måttliga mängder är inte farligt och dessutom gott! Noel äter det varje lördag.
    Däremot är det alltid hembakat här, helt enkelt för att jag älskar att baka. Jag står gärna en hel dag eller flera. Det är inget jobb för mig. Enda gången det skulle kunna bli köpetårta är om vi hade extremt ont om tid.
    Men när jag hör om kalas som kompisars barn gått på blir jag mörkrädd. Det är så stort och det ska hända så mycket. Jag tycker att det räcker med glass, fiskdamm och fri lek. Det är ju kul bara att barnen får träffas utanför dagis.
    Inget krångel, gör det som är kul är mitt motto.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Arkiv


%d bloggare gillar detta: